Klarhet behövs för vätgasreglerna – Nuvarande status för förordningen som styr produktionen av förnybar vätgas

Regleringen av vätgas är för närvarande föremål för flera lagstiftningsförfaranden på EU-nivå som förväntas ge de olika aktörerna på vätgasmarknaden efterlängtad klarhet. Den hetaste  diskussionen kvarstår kring översynen av direktivet om förnybar energi (EU) 2018/2001 (RED II) och de så kallade additionalitetsreglerna, som anger villkoren för att vätgas och vätgasbaserade bränslen ska kunna räknas som förnybara. I det här blogginlägget diskuteras den rådande situationen och de senaste förslagen som rör förordningen om produktion av förnybar vätgas på EU-nivå kompletterat med vissa finlandsspecifika anmärkningar. 

RED II, som trädde i kraft i december 2018, fastställer den rättsliga ramen för främjande av energi från förnybara källor i EU. För att öka andelen förnybara energikällor i sektorer som är svåra att minska införde RED II också en ny kategori av icke-biogena bränslen, förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung som används inom transportsektorn (RFNBO), för att erkänna och skapa regler för förnybar vätgas och förnybara vätgasbaserade bränslen, som båda för närvarande förväntas spela en central roll för att minska koldioxidhalten i ekonomin i framtiden. Även om RED II definierar RFNBO som bränslen som används inom transportsektorn, syftar förslaget till revidering av RED II till att ge RFNBO större relevans inom alla sektorer, särskilt inom industrin och byggnadssektorn, genom att transportmärkningen tas bort från definitionen. 

Efter parlamentets omröstning den 14 september 2022 om att anta sin förhandlingsposition om översynen av RED II och additionalitetsreglerna förhandlar EU-institutionerna för närvarande om den slutliga kompromissen och lagstiftningstexten i trepartsförhandlingar mellan EU:s medlagstiftare. Logiken bakom additionalitetsreglerna är att stimulera utbyggnaden av ny kapacitet för produktion av förnybar energi som ska användas i RFNBO-produktionen i stället för att styra om den befintliga kapaciteten till elintensiv förnybar vätgasproduktion och på så sätt indirekt öka utbyggnaden av icke-förnybar el. 

Fastställande av andelen förnybar el i produktionen av RFNBO 

I RED II fastställs i allmänhet tre alternativ för att fastställa andelen förnybar el som används i produktionen av RFNBO för att bränslet ska räknas som förnybart: alternativ för förnybar el från nätet, direkt anslutning och genomsnittlig el från nätet. Ytterligare villkor och krav är fortfarande till stor del oklara, och mycket har rört sig fram och tillbaka på EU-nivå sedan antagandet av RED II. Vi har diskuterat vikten av att kvalificera vätgas som förnybart i detta logginlägg. 

RED II ger kommissionen befogenhet att anta två delegerade akter som innehåller nyckelregler för hur el ska anskaffas i RFNBO-produktionen samt en metodik för att bedöma och redovisa besparingar av växthusgasutsläpp från RFNBO-anläggningar. Efter år av spekulationer och debatt kring de saknade kompletterande reglerna offentliggjordes slutligen de första förslagen i maj 2022, vilket ledde till massiv kritik. Parlamentet antog en annan, mindre sträng strategi när det röstade om sitt yttrande över översynen av RED II den 14 september 2022. Parlamentet föreslog att additionalitetskraven skulle införas direkt i respektive artikel i RED II och att kommissionens delegering av befogenheter i detta avseende skulle tas bort. På det hela taget är den föreslagna additionalitetsramen betydligt lösare och enklare än den som kommissionen föreslagit. Som sagt, reglerna är fortfarande öppna och därför förväntar vi oss att det slutliga resultatet kommer att ligga någonstans mellan dessa två tillvägagångssätt. 

Förnybar el från nätet 

Det första alternativet, som förväntas ha störst betydelse åtminstone inom den närmaste framtiden, gör det möjligt för RFNBO-producenterna att räkna den el som tas från nätet som helt förnybar. I detta alternativ sluter bränsleproducenterna avtal om köp av el med operatörer som producerar förnybar el åtminstone för den mängd el som anges som helt förnybar, och den angivna elen produceras faktiskt i dessa anläggningar. De ursprungsgarantier som beviljats för den förnybara elen överförs till köparen tillsammans med den förnybara elen enligt energiköpsavtalen.  

Kommissionens förslag till delegerad förordning innehåller ett starkt inslag av additionalitet. Det föreskrivs att anläggningar som genererar förnybar el skai) ska ha tagits i drift tidigast 36 månader före produktionsanläggningen för RFNBO (och om produktionskapacitet läggs till i anläggningen som genererar förnybar el ska detta ske senast 36 månader efter det att den ursprungliga anläggningen togs i drift) och ii) inte ska ha fått stöd i form av statligt stöd.  

Utöver kravet på additionalitet innehåller förslaget till delegerad förordning också detaljerade regler om geografiskt och tidsmässigt samband mellan produktion och förbrukning av förnybar el. När det gäller det geografiska sambandet måste den anläggning som producerar förnybar el vara belägen i samma anbudszon eller angränsande offshore-anbudszon som elektrolysatorn, eller i en angränsande anbudszon med vissa ytterligare krav. När det gäller tidsmässig korrelation föreskrivs det i förslaget till delegerad förordning att RFNBO ska produceras antingen  

(i) under samma entimmesperiod som den förnybara elen enligt respektive energiköpsavtal, eller  

(ii) från förnybar el som erhålls från en lagringstillgång som är belägen bakom samma nätanslutningspunkt som elektrolysatorn, och som har laddats under samma entimmesperiod som elen enligt energiköpsavtalet har producerats, eller  

(iii) under en timmes tid då clearingpriset för el som är ett resultat av kopplingen till en enda dag framåt-marknad i budzonen är lägre än eller lika med 20 euro per MWh eller lägre än 0,36 gånger priset på en utsläppsrätt inom ramen för det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter.  

Som ett undantag från de ovan nämnda kraven på additionalitet och tidsmässig korrelation kan en motsvarande mängd el som förbrukas för att producera RFNBO under perioder av nedåtgående omfördelning, dvs. när förnybara energikällor begränsas, också räknas som helt förnybar. Vi noterar dock att det inte är helt klart hur detta undantag kommer att tillämpas. 

Den viktigaste skillnaden jämfört med kommissionens delegerade förordning är att parlamentets betänkande inte innehåller någon formulering som kräver att den el som används i RFNBO-produktionen ska vara ny eller extra. Istället ställs inga tidsmässiga krav på tidpunkten för den första installationen av den anläggning som producerar förnybar el i samband med RFNBO-produktionen. Vidare är det tillåtet att ta emot offentlig finansiering för respektive anläggning för förnybar el. 

I likhet med kommissionens tillvägagångssätt innehåller parlamentets betänkande dock även element av geografisk och tidsmässig korrelation. Kravet på geografisk korrelation är uppfyllt om anläggningen som genererar förnybar el är belägen i samma land eller grannland som elektrolysatorn eller i en offshore-budszon som gränsar till dessa. När det gäller den tidsmässiga korrelationen ska balansen mellan den förnybara el som köps in genom ett eller flera energiköpsavtal och den mängd el som tas från nätet för att producera bränslet uppnås kvartalsvis för att produktionen ska vara fullt kvalificerad som en RFNBO. Kommissionen har föreslagit att den ska ha befogenhet att bedöma det tidsmässiga sambandet som ska gälla efter 2030, och det ska antingen vara en månad, ett kvartal eller ett år. 

Direktlinjealternativ 

Det andra alternativet innebär att el som erhålls genom en direkt anslutning till en anläggning som genererar förnybar el kan räknas fullt ut som förnybar i RFNBO-produktionen, förutsatt att anläggningen som genererar förnybar el i) tas i drift efter eller samtidigt som anläggningen som producerar RFNBO och ii) inte är ansluten till nätet, eller, om den är det, det kan bevisas att elen har levererats till RFNBO-produktionsanläggningen utan att ta el från nätet. Formuleringen av alternativet med direktledning innebär i praktiken att det finns en faktisk direktförbindelse mellan den anläggning som producerar den förnybara elen och produktionsanläggningen för RFNBO.  

I förslaget till delegerad förordning föreskrivs att RFNBO-producenter som väljer alternativet med direktledning måste styrka att i) anläggningen för produktion av förnybar el togs i drift tidigast 36 månader före produktionsanläggningen för RFNBO (eller, om produktionskapaciteten utökas, att utökningen sker senast 24 månader efter det att den ursprungliga anläggningen togs i drift), och ii) om anläggningen för produktion av el är ansluten till elnätet, ska ett smart mätningssystem som mäter alla elflöden visa att ingen el har tagits från nätet för att producera RFNBO. 

Parlamentet har i sitt betänkande föreslagit att ändra den nuvarande formuleringen genom att specificera att produktionsanläggningen för RFNBO kan vara direkt ansluten till en eller flera anläggningar som producerar förnybar el. På samma sätt som när det gäller alternativet med förnybar el från nätet innehåller parlamentets betänkande inget krav på additionalitet när det gäller den el som används i RFNBO-produktionen. 

När det gäller alternativet med direktledning vill vi påpeka att i Finland omfattas drift av elnätet, t.ex. en kraftledning som förbinder ett kraftverk med en elförbrukningsplats, av den finska elmarknadslagen. Därför bör genomförbarheten av detta alternativ alltid utvärderas som en del av den övergripande regleringen av elnätet. 

Genomsnittlig grid aktieoption 

Det tredje alternativet innebär att den andel förnybar el som används vid produktionen av RFNBO:s bestäms av den genomsnittliga andelen el från förnybara källor i elmixen i det land där RFNBO produceras, mätt två år före produktionsåret i fråga.  

När det gäller alternativet med genomsnittlig andel föreskrivs i kommissionens förslag att i) den anläggning som producerar RFNBO ska vara belägen i en anbudszon där den genomsnittliga andelen förnybar el överstiger 90 % under föregående kalenderår och ii) produktionen av RFNBO inte får överskrida ett maximalt antal timmar som fastställs i förhållande till andelen förnybar el i anbudszonen under ett år. I praktiken skulle detta innebära att klassificering av bränslet som RFNBO kräver att andelen förnybar el har överstigit 90 % av den totala elproduktionen i den särskilda anbudszonen under föregående år. Parlamentets betänkande innehöll inte ett sådant 90-procentigt krav. 

När det gäller genomförandet av detta alternativ i Finland noterar vi att på grund av den höga andelen kärnkraft i den finska elmixen verkar detta scenario orealistiskt, åtminstone inom en överskådlig framtid. 

Övergångsperioder och grandfathering 

För att möjliggöra teknikutveckling och underlätta uppstarten av vätgasekonomin har kommissionen föreslagit vissa regler för en övergångsperiod fram till den 31 december 2026. Komplementaritetskriterierna för alternativet förnybar el och begränsningen av den offentliga finansieringen kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2027. Fram till och med den 31 december 2026 höjs dessutom kravet på tidsmässig korrelation från en timme till en kalendermånad med vissa undantag.  

I den så kallade grandfathering-klausulen föreslås dessutom att additionalitetskriterierna inte alls ska tillämpas på den ursprungliga produktionskapaciteten för produktionsanläggningar för RFNBO som tas i drift före den 1 januari 2027. I praktiken skulle detta innebära att RFNBO-producenter, om sådana anläggningar tas i drift före utgången av år 2026, skulle kunna ingå energiköpsavtal med alla anläggningar som producerar förnybar el, oavsett när dessa anläggningar har börjat fungera. 

Vad kan man förvänta sig? 

Slutsatsen är att slutförandet av den rättsliga ramen för produktion och användning av grön väte är ett avgörande steg för att möjliggöra utvecklingen av en väteekonomi. Även om de utkast som hittills offentliggjorts redan har kastat en del ljus över de kommande kraven för att fastställa andelen förnybar el i produktionen av RFNBO, finns det fortfarande en stor grad av osäkerhet tills de slutliga kompromisserna har nåtts.  

Den 1 januari 2023 tog Sverige över ordförandeskapet i rådet med avsikt att avsluta trepartsförhandlingarna om översynen av RED II. Den 7 februari 2023 kommer EU:s medlagstiftare att samlas nästa gång för det fjärde trepartsmötet. 

Originalartikeln är publicerad på Hannes Snellmans webbplats https://www.hannessnellman.com/news-views/blog/clarity-needed-for-hydrogen-rules-current-status-of-the-regulation-guiding-the-renewable-hydrogen-production/

Hannes Snellman ger regelbundet råd till klienter om bland annat tillstånd, konstruktion, drift och finansiering av industriprojekt. Våra experter på Hannes Snellman följer noga utvecklingen av vätgasekonomin och den relaterade lagstiftningsordningen och erbjuder juridisk utbildning i frågan. Vänligen kontakta oss om du vill diskutera relaterade frågor.