Hållbart producerad nordisk vätgas ger oss försörjningstrygghet
Norden behöver på ett hållbart sätt producera vätgas på sitt område för att trygga försörjningen. Hittills har man velat främja användningen av vätgas framförallt för att den hjälper oss att minska utsläppen av växthusgaser. Kriget i Ukraina har dock visat att försörjningstryggheten kräver lokal vätgasproduktion även för vår säkerhet och ekonomi.
I framtiden kommer Norden inte endast att tillverka sin vätgas utan utsläpp, utan också allt mer med lokala resurser. Hittills har vätgas i Sverige och Finland huvudsakligen tillverkats av importerad naturgas så att vätgas har tagits tillvara från metanen och kolet har släppts ut i atmosfären i form av koldioxid, vilket bidrar till den globala uppvärmningen. Nya, miljömässigt hållbara teknologier för vätgastillverkning håller som bäst på att studeras och tas i bruk.
I framtiden kommer vätgas att tillverkas hos oss i Norden antingen elektrolytiskt från vatten med el eller genom att ta kolet tillvara ur metanen i fast form för annat bruk. I Sverige och Finland produceras el utan koldioxidutsläpp med vind, sol, vatten- eller kärnkraft. Metan däremot kan likaväl fås från lokal biogas, vars tillvaratagande ökar snabbt, eller från kondenserad naturgas som vid behov kan importeras från världens alla hörn.
Vätgas även från sidoströmmar
Ett eget kapitel är också tillvaratagande och tillverkning av vätgas från andra lokala industriprocessers sidoströmmar. I framtiden kan vi bättre än tidigare utnyttja denna vätgas samt den metan som uppstår i sidoprocesser för vätgastillverkning.
I Sverige uppstår nästan en tredjedel av den använda vätgasen från industrins sidoströmmar. Detta motsvarar ganska väl situationen på andra håll i världen. Idag uppstår ungefär en tredjedel av väteproduktionen som en biprodukt av en process vars huvudsakliga produkt är något annat än vätgas.
Ren vätgas först för nuvarande användning
Vi behöver mest brådskande vätgas som produceras lokalt och utsläppsfritt för att uppfylla vårt nuvarande vätgasbehov. Enligt den nuvarande situationen som beskrivs i den svenska vätgasstrategin förbrukar Sverige idag 180 000 ton vätgas per år. Av detta används nästan tre fjärdedelar för förädling av olja, förnybara bränslen och fetter. Nästan all övrig vätgas används av den kemiska industrin. Detta måste ersättas utan leveransrisker och utan utsläpp med vätgas från Norden.
Vätgas och väteförädlade produkter används till exempel för tillverkning av gödselprodukter. Vid tillverkningen av gödselprodukter används ammoniak, som tillverkas av kväve och vätgas – och även i Finland har allmänheten just på den här punkten sett ryskrelaterade problem med försörjningstryggheten. När problemen med rysk naturgas har lett till brist på ammoniak och andra viktiga råvaror för gödselprodukter har gödselproducenterna varit tvungna att kraftigt höja sina priser. Vätgas som produceras med helt utländska råvaror gör till och med lokalproducerad mat dyrare. Lokal vätgas utan utsläpp skulle alltså bidra till att förhindra att matkassen blir dyrare, vilket har stor betydelse särskilt för låginkomsttagare.
Vätgas även för nya produktionsbranscher
Vi kan speciellt förbättra försörjningstryggheten och minska utsläppen när inhemsk vätgas används inom nya produktionsbranscher. Ett bra exempel på detta är stålindustrin. För närvarande står stålindustrin uppskattningsvis för cirka 7 procent av världens koldioxidutsläpp eftersom stålet numera reduceras med hjälp av stenkol. En betydande del av Europas stenkol importeras från Ryssland, vilket är problematiskt.
Ståljätten SSAB har redan tidigare i år beslutat att börja använda lokalt producerad vätgas i stället för kol i hela den nordiska stålindustrin under detta decennium. I Sverige pågår också flera andra projekt för att övergå till vätgas inom den svenska stålindustrin. Användningen av vätgas stärker avsevärt den nordiska stålindustrins försörjningstrygghet, minskar utsläppen och gör det också möjligt att skapa ett bättre mervärde för våra företag.
Bränsle kan tillverkas syntetiskt
Vätgas kan också användas för att tillverka bränslen som vi normalt använder, vilket klart förbättrar vår självförsörjning. Då kombineras vätgas till exempel med koldioxid som tas till vara från fabrikens rökgaser.
Alla allmänna fossila bränslen är kolväten, dvs. deras molekyler består av väte- och kolatomer. Därför kan vi själva göra precis likadana bränslen som nu förädlas av underjordiska och importerade fossila råvaror. Vi kan lagra och använda syntetiska bränslen såsom deras fossila motsvarigheter, vilket är en enorm kostnadsfördel.
Tills vidare är prisskillnaden jämfört med traditionella fossila bränslen betydande, men den minskar hela tiden. Flera projekt är på väg att inledas. I Sverige meddelande till exempel Vattenfall, SAS, Shell och LanzaTech för ett halvår sedan att de undersöker möjligheten av omfattande produktion av syntetiskt bränsle för flygtrafiken.
BotH2nia är ett samarbete i Östersjöområdet
En samnordisk övergång till vätgas i SSAB är ett bra exempel på hur övergången till vätgasanvändning lyckas bäst genom gränsöverskridande samarbete i hela norra Östersjöområdet. När vår region blir känd ute i världen som en helhet för vätgasproduktion får vi också vår egen vätgasindustri i skick snabbare – samt en exportmarknad för vätgas och väteförädlade produkter. Därför samarbetar svenska och finska vätgasaktörer numera i BotH2nia-nätverket och senare väntas även deltagare från de baltiska länderna. Genom samarbete har vi mera att vinna på världens vätgasomvälvning.
