Hoppa till innehållet
24.2.2023 | Article

Nya EU-regler för förnybar vätgas

Den 13 februari 2023 antog kommissionen nya regler som definierar villkoren för när vätgas och vätgasbaserade bränslen eller andra energibärare kan betraktas som förnybara. Den antagna delegerade akten kompletterar direktivet om förnybar energi (RED II) genom att fastställa en metod som omfattar detaljerade regler för produktion av förnybara flytande och gasformiga bränslen av icke-biologiskt ursprung (elektrobränslen). I den här artikeln diskuteras de viktigaste punkter i den delegerade akten som är värda att notera för aktörerna på vätgas- och energimarknaden.

Meri-Katriina Pyhäranta
Meri-Katriina Pyhäranta
Counsel, Hannes Snellman Attorneys Ltd
Julia Ranta
Julia Ranta
Associate, Hannes Snellman Attorneys Ltd
Nya EU-regler för förnybar vätgas

Sedan antagandet av RED II har en hetsig diskussion utbrutit mellan EU:s medlagstiftare och olika ekonomiska aktörer om de detaljerade reglerna för el som används vid produktion av elektrobränslen. Jämfört med kommissionens utkast som offentliggjordes i maj 2022 innehåller den nyligen antagna versionen av den delegerade akten vissa eftergifter, till exempel när det gäller reglerna för övergångsperioden. Dessutom införs i den antagna versionen en ny möjlighet att betrakta el som helt förnybar, vilket gör det möjligt att ta hänsyn till den låga utsläppsintensiteten i ett elområde. De krav som fastställs i den delegerade akten är dock fortfarande mycket striktare än parlamentets ståndpunkt som antogs i september 2022 i samband med omröstningen om översynen av RED II. De antagna reglerna innehåller fortfarande krav på additionalitet och  tidsmässigt och geografiskt samband. 

Den delegerade akten är bindande i sin helhet och är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Dessutom är reglerna i den delegerade akten tillämpliga oavsett om elektrobränslena produceras inom eller utanför EU:s territorium. För att elektrobränslen ska anses bidra till EU:s mål för förnybar energi måste därför de krav som fastställs i den delegerade akten också uppfyllas av aktörer som producerar elektrobränslen i till exempel USA eller på andra platser i tredjeländer och som transporterar dem till EU.  

Den delegerade akten innehåller olika typer av krav beroende på om elen erhålls via en direkt anslutning mellan en anläggning som genererar förnybar el och en anläggning där elektrobränslen produceras, eller om elen tas från nätet. Dessa krav diskuteras nedan. Bränsleproducenterna får dock kombinera olika alternativ för att räkna el på ett flexibelt sätt, förutsatt att endast ett alternativ tillämpas för varje enhet tillförd el, dvs. varje enhet el som används i produktionen av elektrobränslen kan dokumenteras för att stämma överens med något av alternativen. ​​​​​​

Direkt anslutning 

I likhet med vad kommissionen föreslog i sitt ursprungliga utkast som offentliggjordes i maj 2022 kan el som erhålls genom en direkt anslutning till en anläggning som genererar förnybar el räknas som helt förnybar vid produktionen av elektrobränslen, under förutsättning att bränsleproducenten lämnar bevis för vart och ett av följande:  

(i) De anläggningar som producerar förnybar el är anslutna till den anläggning som producerar elektrobränslen, eller produktionen av förnybar el och produktionen  av elektrobränslen sker vid samma anläggning. 

(ii) Den anläggning som producerar förnybar el togs i drift tidigast 36 månader före den anläggning som producerar elektrobränslen. Om mer kapacitet för produktion av elektrobränslen senare tillförs till den anläggning som producerar elektrobränslen, anses den tillförda kapaciteten vara en del av den befintliga anläggningen. Detta kräver dock att denna extra kapacitet tillförs på samma plats som den ursprungliga anläggningen och att tillförseln sker senast 36 månader efter det att den ursprungliga anläggningen togs i drift. 

(iii) Anläggningen är inte ansluten till elnätet, eller, om den är det, visar ett smart mätsystem som mäter alla elflöden att ingen el har tagits från elnätet för att producera elektrobränslen.  

El som tas från nätet 

Om el som används för produktion av elektrobränslen tas från nätet ska något av följande alternativ uppfyllas: 

Den genomsnittliga andelen förnybar el överstiger 90 % i elområdet 

I elområden där andelen förnybar el redan utgör en dominerande andel, dvs. mer än 90 % av elområdets elmix, kan el som tas från nätet betraktas som helt förnybar om antalet fullasttimmar för produktionen av elektrobränslen är begränsade till andelen förnybar el i elområdet. Detaljerade regler för beräkning av antalet fullasttimmar för produktionen av elektrobränslen fastställs i detalj i den delegerade akten. All produktion som överskrider denna gräns ska betraktas som icke förnybar.  

Utsläppsintensitet för el som är lägre än 18 gCO2eq/MJ i elområdet 

Det andra alternativet är ett nytt koncept som kommissionen infört i den antagna delegerade akten, som är tillämpligt när det ovannämnda tröskelvärdet på 90 % förnybar el inte uppfylls. Med detta alternativ får bränsleproducenterna räkna den el som tas från nätet som helt förnybar om den anläggning som producerar elektrobränslen är belägen i ett elområde där utsläppsintensiteten för el är lägre än 18 gCO2eq/MJ. Detta beror på att i de elområden där utsläppsintensiteten ligger under detta tröskelvärde, nämligen på grund av en betydande andel kärnkraft i elområdets elmix, är det inte nödvändigt att lägga till fler anläggningar som producerar förnybar el för att uppnå kriterierna för att minska utsläppen av växthusgaser med 70 % för elektrobränslen enligt RED II.  

Utsläppsintensiteten fastställs enligt den metod för beräkning av den genomsnittliga koldioxidintensiteten för el från nätet som anges i den andra delegerade akt som kommissionen antog den 13 februari 2023, på grundval av de senaste tillgängliga uppgifterna. 

Förutom att uppfylla tröskelvärdet för utsläppsintensitet på 18 gCO2eq/MJ måste producenterna av elektrobränslen ha ingått ett eller flera energiköpsavtal åtminstone för den mängd som anges som helt förnybar, och den el som anges måste faktiskt produceras vid de specifika anläggningar som omfattas av energiköpsavtalen. Som nämnts ovan krävs inte additionalitet för elen i detta alternativ, men ett tidsmässigt och geografiskt samband mellan produktionen och förbrukningen av elen ska ändå säkerställas. 

Kravet på ett tidsmässigt samband omfattar en övergångsperiod som gäller fram till den 31 december 2029.  Fram till dess uppfylls kriteriet om elektrobränslen produceras under samma kalendermånad som den förnybara el som produceras enligt energiköpsavtalet. Alternativt kan elen hämtas från en ny lagringstillgång som är belägen bakom samma nätanslutningspunkt som antingen elektrolysanläggningen eller den anläggning som producerar förnybar el och som har laddats under samma kalendermånad med den el som har producerats enligt energiköpsavtalet. Från och med den 1 januari 2030 ska kravet på tidsmässigt samband förkortas från en månad till en timme. Dessutom uppfylls kravet på tidsmässigt samband också alltid om elektrobränslen produceras under en timmes period där det enhetspris på el som är resultatet av den gemensamma dagen före-marknadskopplingen i elområdet är lägre eller lika med 20 euro per MWh eller lägre än 0,36 gånger priset på utsläppsrätter enligt EU:s utsläppshandelssystem 

När det gäller det geografiska sambandet föreskrivs i den delegerade akten att den anläggning som producerar förnybar el enligt energiköpsavtalet måste vara belägen antingen 

(i) i samma elområde som elektrolysanläggningen, 

(ii) i ett sammankopplat elområde, även i en annan medlemsstat; detta alternativ kräver dessutom att elpriserna under den relevanta tidsperioden på den gemensamma dagen före-marknaden i det sammankopplade elområdet i fråga är lika med eller högre än i det elområde där elektrobränslet produceras, eller  

(iii) i ett havsbaserat elområde som är sammankopplat med det elområde där elektrolysanläggningen är belägen. 

El som förbrukas under en avräkningsperiod för obalanser 

När det gäller det tredje alternativet föreskrivs det i den delegerade akten att det också är lämpligt att betrakta el som tas från nätet som helt förnybar om produktionen av elektrobränslen stöder integreringen av förnybar elproduktion i elsystemet genom att minska behovet av omdirigering, dvs. att driva ned produktionen av förnybar el. El som tas från nätet kan således också räknas som helt förnybar om den el som används vid produktionen av elektrobränslen förbrukas under en avräkningsperiod för obalanser och den elproduktion som annars skulle ha reducerats används för produktion av elektrobränslen. Bränsleproducenten måste visa, på grundval av bevis från den systemansvarige för det nationella överföringssystemet, att kraftproduktionsanläggningar som använder sig av förnybara energikällor omdirigerades nedåt och att den el som förbrukas för produktion av elektrobränslen minskade behovet av omdirigering med motsvarande mängd. 

Överensstämmelse med kraven på additionalitet och tidsmässigt och geografiskt samband 

Enligt det fjärde alternativet kan den el som tas från nätet anses vara helt förnybar om bränsleproducenten uppfyller villkoren för additionalitet och tidsmässigt och geografiskt samband.  

Additionalitetskravet är uppfyllt om bränsleproducenten producerar en mängd förnybar el vid sina egna anläggningar som minst motsvarar den mängd el som anges som helt förnybar eller om bränsleproducenten, direkt eller via mellanhänder, har ingått ett eller flera avtal om köp av förnybar el vid en eller flera anläggningar som genererar förnybar el, och om den angivna elen faktiskt produceras vid dessa anläggningar. Dessutom ska följande kriterier vara uppfyllda: 

(i) Den anläggning som producerar förnybar el togs i drift tidigast 36 månader före den anläggning som producerar elektrobränslen. 

(ii) Den anläggning som producerar förnybar el har inte fått stöd i form av driftsstöd eller investeringsstöd, med vissa undantag. 

Kraven på att uppfylla kraven på tidsmässigt och geografisk samband diskuteras ovan i samband med det alternativ som rör utsläppsintensiteten för el i elområdet. 

Regler för övergångsperioden 

På grund av den tid som krävs för att planera och uppföra anläggningar som producerar förnybar el föreskrivs det i den delegerade akten att additionalitetskravet, som ställs i samband med det fjärde alternativet som kräver att kraven på additionalitet och tidsmässigt och geografiskt samband uppfylls, inte börjar tillämpas förrän den 1 januari 2038 för anläggningar som producerar elektrobränslen och som tas i drift före den 1 januari 2028. Detta undantag beträffande övergångsperioden gäller dock inte för tillförd produktionskapacitet för elektrobränslen efter den 1 januari 2028. 

Vad händer nu? 

Den delegerade akten ska nu godkännas av parlamentet och rådet. Båda medlagstiftarna har två månader på sig att antingen godkänna eller invända mot kommissionens förslag, men har inga befogenheter att ändra det. Granskningsperioden kan på deras begäran förlängas ytterligare med två månader.  

 

Detta är en översättning av den engelska originalartikeln som publicerades på Hannes Snellmans webbplats: https://www.hannessnellman.com/news-views/blog/new-rules-adopted-for-renewable-hydrogen/ 

 

Hannes Snellman ger regelbundet råd till klienter om bland annat tillstånd, konstruktion, drift och finansiering av industriprojekt. Våra experter hos Hannes Snellman följer noga utvecklingen av vätgasekonomin och den relaterade lagstiftningen, och erbjuder juridisk utbildning på området. Tveka inte att kontakta oss om du vill diskutera  frågor med anknytning till dessa ämnesområden.