Hoppa till innehållet
9.2.2023 | Article

Investeringar i vätgas – Balans mellan klimatmål och reglering

Nästan alla presentationer som vi har hört om vätgasekonomin under det senaste året har innehållit följande budskap: en av de viktigaste, om inte den viktigaste faktorn som håller tillbaka investeringarna för närvarande är den ofullständiga regleringen av vätgas.

Meri-Katriina Pyhäranta
Meri-Katriina Pyhäranta
Counsel, Hannes Snellman Attorneys Ltd
Julia Ranta
Julia Ranta
Associate, Hannes Snellman Attorneys Ltd

Vad handlar lagstiftningen om vätgas om? 

Nästan alla presentationer som vi har hört om vätgasekonomin under det senaste året har innehållit följande budskap: en av de viktigaste, om inte den viktigaste faktorn som håller tillbaka investeringarna för närvarande är den ofullständiga regleringen av vätgas. Med andra ord är investerare tveksamma eller rädda för att fatta investeringsbeslut på grund av den pågående debatten på EU-nivå om de olika färgerna på vätgas och de tillhörande kraven. Vätgas som produceras från förnybara energikällor, t.ex. vindkraft, är inte automatiskt grönt vätgas. Förutom elens ursprung finns det ett antal andra krav som föreslås som en förutsättning för att vätgasen ska kunna kallas grön i EU-lagstiftningens mening.  

Men vad spelar färgen på en färglös gas egentligen för roll? Med tanke på EU:s klimatmål är det inte oviktigt vilken typ av energi som används för att producera vätgas. Vätgasproduktion i sig är inget nytt. Det nya är möjligheten att ersätta fossila bränslen med vätgas eller vätgasbaserade bränslen, särskilt inom sektorer som inte kan elektrifieras på ett effektivt sätt, t.ex. industri och tunga transporter. Vätgasens potential att lagra el från förnybar energi är också viktig, och därmed ge energisystemet den flexibilitet som behövs. För att minska utsläppen är det därför viktigt att vätgas produceras med förnybar energi och att det finns tillräckligt med förnybar energi för vätgasproduktion och andra behov. Syftet med förordningen är att se till att den enorma elförbrukningen vid vätgasproduktion inte tar upp en alltför stor del av den befintliga produktionen av förnybar energi och leder till en situation där det i slutändan inte finns tillräckligt med förnybar energi för att försörja elnätet.  

Det primära syftet med vätgaslagstiftningen är därför att se till att vätgasproduktionen minskar användningen och utsläppen av fossila bränslen. Utmaningen för regleringen är att hitta en balans mellan så ambitiösa klimatmål som möjligt och en reglering som uppmuntrar till investeringar. De förslag som lagts fram om förordningens innehåll har hittills inte lyckats hitta en tillfredsställande balans, och ju längre man väntar på ett slutresultat, desto större är risken för att investeringarna flyr, särskilt till USA. Inflation Reduction Act från augusti 2022 kommer att locka investeringar till USA, delvis på grund av subventioner för ren vätgasproduktion. 

Varför är vätgasens ursprung viktigt? 

Grön vätgas har en särskild roll att spela när det gäller att uppnå klimatmålen i RED II-direktivet om förnybar energi, som trädde i kraft år 2018. I RED II fastställs ett bindande EU-mål om att minst 32 % av den totala slutliga energiförbrukningen i unionen ska komma från förnybara källor år 2030, och minst 14 % av energin som används inom transportsektorn ska vara förnybar senast år 2030. Utöver RED II har medlemsstaterna fastställt egna nationella åtaganden för att uppnå unionens övergripande mål. Finland har tillkännagivit sitt mål om minst 51 % förnybar energi i allmänhet och 34 % inom transportsektorn år 2030. Transportmålet har genomförts i Finland genom lagen om distributionsskyldighet, som ålägger distributörerna av transportbränslen en skyldighet att leverera förnybara bränslen för konsumtion varje år. Den förnybara energins andel av Finlands totala energiförbrukning övervakas bland annat med hjälp av systemet med ursprungsgarantier.  

Regleringen av vätgasproduktion är en del av den pågående reformen av RED II-direktivet. Kommissionens förslag skulle öka andelen förnybar energi i unionens totala slutliga energiförbrukning till 40 % år 2030 enligt den uppdaterade RED II-planen. Transportmålen skulle också ses över: medlemsstaterna skulle antingen kunna välja mellan ett globalt minskningsmål på minst 13 % av växthusgasintensiteten till år 2030 eller ett åtagande om minst 29 % förnybar energi som andel av den totala slutkonsumtionen inom transportsektorn till år 2030.    

Kommissionen har också föreslagit en ändring av direktivet för att öka andelen förnybar energi inom industrin. Om ändringen genomförs skulle den innehålla ett mål om att öka andelen förnybar energi i industrins slutliga energianvändning med minst 1,1 procentenheter per år fram till år 2030. Dessutom bör andelen icke-biologiska förnybara bränslen (så kallade RFNBO-bränslen, t.ex. grön vätgas och bränslen som vidareförädlas från grön vätgas) uppgå till 50 % av den vätgas som används inom industrin senast år 2030. Utöver målen för förnybar energi bör industriprodukter inte längre få märkas eller presenteras som producerade med förnybar energi eller RFNBO utan att ange hur stor andel förnybar energi eller RFNBO som använts vid produktion och distribution. Därför är det av största vikt för aktörer som överväger att investera att lagstiftningen om produktion av vätgas och härledda bränslen är tydlig och förutsägbar. 

Förutom RED II får man inte glömma taxonomin, EU:s klassificeringssystem för gröna investeringar. Kraven på vätgasens ursprung kommer också att tillämpas indirekt genom taxonomin, även om RED II och EU:s taxonomiförordning i sig är olika enheter. 

Vad kan man förvänta sig? 

Vätgaslagstiftningen diskuteras för närvarande i Europeiska unionens råd och parlament. Gaspaketet om vätgasmarknader och infrastruktur håller också på att utarbetas på EU-nivå, liksom RED II-direktivet. Kommissionen har tidigare uppskattat att reformen av RED II-direktivet kommer att vara klar under första kvartalet i år, men den tidtabell som anges bör behandlas med försiktighet. Positivt är att det svenska ordförandeskapet för EU:s råd under första halvåret 2023 har satt upp ett mål att prioritera de gröna övergångspaketen.  

På grund av energisektorns snabba utveckling utvecklas också lagstiftningen inom energisektorn ständigt. Utöver den lagstiftning som håller på att utarbetas på EU-nivå bör man också uppmärksamma den nationella lagstiftningen och samordningen av de olika lagstiftningsområdena. Att identifiera de viktigaste lagkraven är en kritisk del av projektutvecklingen. 

 

Originalartikeln är publicerad på Hannes Snellmans webbplats:

https://www.hannessnellman.com/news-views/blog/hydrogen-investments-balancing-between-climate-goals-and-regulation-available-in-finnish/ 

Hannes Snellman ger regelbundet råd till klienter om bland annat tillstånd, konstruktion, drift och finansiering av industriprojekt. Våra experter på Hannes Snellman följer noga utvecklingen av vätgasekonomin och den relaterade lagstiftningsordningen och erbjuder juridisk utbildning i frågan. Vänligen kontakta oss om du vill diskutera relaterade frågor.